MITT FÖRSTA SERIÖSA INLÄGG

Jag mår så jävla dåligt idag.
Ska fan aldrig mer dricka så mycket som jag gjorde igår och då kommer ju alla känslor fram och man blir helt fucked up. Haha, knasigt av mig ! Men det är fortfarande J u i c y vi talar om så allting löser sig right?

 
Jag är en sån brud som sällan får känslor för människor.
Vad det beror på har jag igen aning, men nu har jag hittat en person som helst plötsligt får mig att bli galen i känslor, tankar med mera. Jag blir en aning paranoid eller vad man ska säga! När jag verkligen gillar någon så mycket att jag ler varje dag and so on blir jag lite rädd själv och måste hitta fel hos en person. Och när jag inte hittar något fel bllir jag galen, för att så ofta van vid att det är fel på varenda människa som jag träffat. Men nu har jag inte hittat något fel och då letar jag mer och mer efter någonting att bli arg eller ledsen av. det är som en liten vana. I dont know why, men så är de iallafall! Och när jag letar så pass mycket efter fel slutar det med att JAG gör fel och har ångest dagen efter. Och det har jag nu, förhoppningsvis löser allting sig för jag har så grova känslor för denna männniska att det är sjukt! Har aldrig fått känslor så fort i hela mitt fucking liv. Personen har en dragningskraft som ingen annan. Och jag är så glad att jag hittat glädjen men så ledsen över att glädjen kommer försvinna pågrund av mina idiotiska mess eller whatever som jag nu gör som får mig att framstå som galen. Jagmåste få förklara mig och måste berätta för denna person exakt hur jag känner, måste berätta hur jag känner för personen och få det klart att detta inte kommer upprepa. Jag är helt enkelt inte van vid känslor är van vid att aldrig känna såhär.

Så mysigt har jag inte haft det heller förut. Inte kunna vara mig själv på det sättet som jag kan nu med en person. Äsch allting löser sig om det är så att känslorna jag känner är äkta. Känslor är ingenting som försvinner på över en dag. Och om personen gillar mig så pass mycket som han bevisat och sagt så kommer allting bara lösa sig till det bättre. Annars är det bara för mig att ta smällen och leva vidare själv. Hoppas bara på kärlek, denna kärlek.

NU ORKAR JAG INTE SKRIVA MER SOM EN EMO.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0